camillandreas

Vi är nu tillbaka i Bangkokeftrr en snabbvisit på ön Ko Samet som ligger några timmar söder om huvudstaden.Vi spenderade senast några extra dagar i Bangkok och vandrade runt lite i staden runtom Grand Palace som tyvärr va stängt då vi gick dit men vi kollade istället till den guldiga liggande buddhstatyn och dess tempel Wat Po. På vägen hemåt gick vi förbi kanalen och kikade över floden på det stora templet "Wat".

I torsdags kom Camillas syster Malin med sin kompis Isabella till Bangkok och vi tog en öl ihop innan vi dagen efter skildes åt igen då vi åkte till Ko Samet och dem till Ko Chang. Lite komiskt var att på morgonen när vi skulle åka va vi i samma buss. Resan från skulle allt som allt ta högst 4 timmar men som vanligt i de här länderna så vet dem ju inte vad klockan är och vår resa tog istället 6,5 timme.

Väl framme på Ko Samet var det lite svårt att få tag i bra billigt boende eftersom det för det första är thailändarnas favoritrresemål plus att de denna helgen firade någon slags kunglig storhelg. Men med lite tur hittade vi ett bra alternativ och gick sedan och smaskade i oss en phad thai vi stranden.

Dagen efter var det inomhus som gällde, regnet öste nämligen ner och vi blev snabbt uttråkade. Vi kollade igenom väderleksrapporterna för kommande dagar och det såg ut att bli en mycket blöt vecka. Vi funderade då på att boka om vår hembiljett.

Igår lyste däremot solen och vi fick ny reslust och ville absolut inte åka hem tidigare. Vi höll till på stranden hela dagen och på kvällen väntade fotboll i baren. På vägen hem blev Andreas attackerad och biten av en hund. Som tur var fanns det ett litet sjukhus som hade någon slags jour och det kom tillslut ut en trött och nyvaken gubbe som hjälpte oss. Han plåstrade om Andreas och gav instruktioner på att vi idag på morgonen måste uppsöka ett riktigt sjukhus på fastlandet och ta rabiesvaccin. Så några timmar efteråt, alltså nu imorses tog vi färjan till Ban Phe och sedan en minibuss till Bangkok.

Vi var framme i Bangkok redan vid 12 och efter vi checkat in på D&D Inn uppsökte vi läkare på en klinik här i närheten. Dem var alla jättegulliga och Andreas fick sin första rabiesspruta. Totalt ska han ta fem stycken under loppet av en månad. Dem rengjorde även såret vilket var äckligt och djupt. Dit ska vi gå varje dag nu i en vecka så dem får göra rent och lägga nytt förband.

De sista dagarna på Langkawi bestod av mycket festande då vi träffade många roliga människor. Att ölen där endast kostar drygt tre kronor var ju inget som gjorde att vi snålade på en kall eller två. Dagarna spenderades med bland annat med beach-häng, biljard och schackspel och på kvällen hade vi det trevligt på Babylon och Sunba Bar.

Häromdagen tog vi färjan över till Georgetown, som ligger på en ö som heter Penang i Malaysia. Staden är väldigt mysig och kinainspirerad med en kolonial touch som märks tydligt. Staden är med på UESCO:s världsarvslista. Dock går det inte att komma ifrån att vi saknar lugnet och den rena luften som finns på Langkawi.

I söndags gick vi runt och kollade på staden tillsammans med ett gäng killar som vi träffade på Langkawi. Igår tog vi flyget upp till Bangkok och har bokat två nätter här på ett hotell på backpacker-gatan Koa San Road. Taxin från flygplatsen prutade vi ner snyggt och det blev genast en phad thai och en chang. Vi har inte riktigt bestämt än vart det bär av härnäst, men det lutar åt att det blir Ko Samet och Ko Chang. Vi ligger just på hotellets takterass där vi kan svalka oss i poolen. Det behövs verkligen för det är extremt varmt. Runt 40 grader i skuggan!!

Nu har vi varit på ön Langkawi här i Malaysia i en vecka. De gångna dagarna har bestått av mycket sporttittande då hotellet som vi bor på har alla sportkanaler man kan tänka sig. Det plus några kanadensare som lever för ishockey gör det i princip omöjligt för Andreas att undvika det klassiska; totalt avskärmad uppmärksamhet, öppen mun, fixerad blick mot TV:n och en konstant träsmak i de bakre regionerna.

Men det har även varit sport på annat håll. Här har vi slagit rekord i strandtennis (209 slag), spelat biljard flera gånger om dagen och spelat kortspel. Camilla har lärt sig att spela schack också! Det har allt blivit några dagar på stranden också, men inte alls lika många som vanligt. Vädret här har inte alls varit lika bra som vädret vi hade under vår månad i Thailand. Vissa dagar regnar det jättemycket och åskan är så kraftig att den inte kan jämföras med annat! Vi måste dock säga att det har varit mysigt. Det är så fruktansvärt varmt här nu, så när regnet kommer är det som ett svar på ens böner.

En dag hyrde vi moppe och begav oss ut på en tur. Först hade vi bestämt att vi skulle åka Cable Car, men när vi kom fram så visade det sig att just de datumen som vi befinner oss här på ön så har de det årliga underhållet. Så vi begav oss till ett närliggande vattenfall istället.

Efter att ha svalkat av oss en stund och tagit en fika så styrde vi moppen mot Crocodile Farm. Där fick vi se två riktigt stora krokodiler! Visst att man vet att krokodiler kan bli en bit över fem meter, men att faktiskt se en sådan var skjukt häftigt! Bilden när Andreas ligger bredvid en av dem är bra, för Andreas ser ut som en liten plutt! Några av krokodilerna hade fötts utan svans och vissa hade mycket krökta ryggrader så vi funderar på om det inte var lite inavel där.

Nu regnar och åskar det igen så nu står det en poker-turnering på schemat! Alla ska satsa fem Ringit var, så den som drar hem potten blir en rik man eller kvinna!

Det känns som att det var i går vi kom till Thailand. Tiden går verkligen fort när man har roligt! Första veckan spenderade vi som bekant i Railey och efter det åkte vi tillbaka till Ao Nang. Där mötte vi upp en kompis till Andreas från Karlstad, Hampus, och hans tjej Clara.

Från början var det tänkt att vi bara skulle tillbringa några dagar där. Tyvärr hann vi inte umgås så mycket med paret från Värmland då Clara var sjuk de första dagarna. Vi trivdes dock väldigt bra i Ao Nang så det slutade med att vi var där i två veckor! Vi åkte vidare samma dag som Hampus och Clara åkte hem. Det var tråkigt att skiljas från dem, då de påminde oss om hemma.

Vi åkte vidare till Ko Lanta, som ska vara ett lugnt paradis. Ön har många stränder och efter mycket velande så bestämde vi oss för att åka till stranden Long Beach. I början kändes området nästan för lugnt då vi kom direkt från turiststaden Ao Nang. Lyckligtvis kom vi in i rätt tempo ganska fort och kände oss hemma på den tre kilometer långa vita stranden.

Vi fick tag i ett riktigt bra boende också. Eftersom det är lågsäsong nu så halveras ibland priserna. Efter en stunds letande så hittade vi en bungalow som nästan påminde om en lägenhet! Vi hade TV, AC, världens mest bekväma säng, veranda, enormt badrum (i jämförelse med hur vi brukar bo) och allting matchade. Ni vet; det fanns inget udda kakel och överkastet samt prydnadskuddarna hade samma färg som handdukarna. Vår bungalow låg bara ett stenkast från stranden och det var så typiskt; när vi för en gångs skull lyxade till det och skämde bort oss så blir det en nackdel. Visserligen en övergående, men ändå.

En dag när vi satt vid en restaurering vid stranden så blev vi riktigt irriterade på personalen som jobbade där. Vi fick ingen service och allt var en enda stor röra. Andreas gick fram till baren för att fråga om vi kunde få en beställa medan Camilla satt kvar och njöt av havsutsikten. Med ett stelt ansikte kom Andreas tillbaka och sa att det var en tsunami på väg mot oss.

Precis när han hunnit avsluta meningen kom en servitör och skrek till oss att vi skulle springa upp till bergen. Vi sprang mot huvudgatan där vi hoppade på en tuk-tuk tillsammans med två tyska tjejer. Vi åkte upp i skogen och blev avsläppta mitt i ödemarken och visste ingenting. Vår förare skulle åka hem till sin familj. En av tyskorna ringde sin mamma som rapporterade det senaste till oss. Som alltid när något sådant händer så överdrivs det lite, så vi fick höra allt från att det skulle komma en tolv meter hög våg till platsen vi var på, till att Phuket och Phi-Phi blivit hårt drabbat.

Eftersom vi inte visste något annat än vad hennes panikslagna mamma berättade för oss så var vi riktigt oroliga. Ett tag kändes det som att vi kanske inte skulle klara oss. Vi har nog aldrig haft en så stor klump i magen. Det enda vi gjorde var att titta ut mot haven och fundera på om vi var tillräckligt högt upp. Efter några timmar kom det två thailändare på en moppe som stannade och väntade en bit från oss. Vi pratade med dem och de sa att vi var trygga där vi var. Att oavsett från vilket håll vågen kom så fanns det ett berg som bromsade den.

Efter några timmar blev det mörkt och det kom förbi en bil med thailändare som frågade om vi ville åka hem till dem och vänta, och att vi kunde sova där om det inte var säkert att åka tillbaka till stranden under natten. Det visade sig dock att de bodde i en hydda där det enda de gjorde var att röka på. Efter någon timme sa vi att vi ville åka tillbaka dit där de hade hämtar upp oss. Att gå var inte att tänka på för det var totalt kolsvart.

På väg tillbaka såg vi paret på moppen igen och bad om att bli avsläppta hos dem. De hade själva åkt hem till en thailändsk familj där de, och en dansk familj, hade blivit serverade middag och vatten. När vi kom dit började de laga mat igen och frågade hela tiden om vi mådde bra. Där satt vi och väntade tillsammans. Mamman i den danska familjen hade Internet-uppkoppling så vi kunde följa tsunamin bättre.

Det visade sig, lyckligtvis, att jordbävningen utanför Sumatra var horisontell så trots att den första jordbävningen var på 8,9 och den andra på 8,7 så fick de inte samma kraft som en vertikal jordbävning. Tsunamin 2004 var vertikal. Vi blev så enormt lättade när vi fick reda på det, samt att Ko Lanta inte skulle bli drabbat. På Phuket hade vattnet dragit sig undan och det hade kommit en våg på en meter, inte en hög våg alls med andra ord.

Efter sex timmar i skogen åkte vi tillbaka till vår bungalow. Vi kan väl inte påstå att någon av oss sov särskilt gott den natten. De följande dagarna låg vi på standen och umgicks lite med ett svenskt par som bodde granne med oss. Det var skönt att prata av sig om tsunami-varningen med dem. Även om det inte hände något allvarligt där vi var, så var det ändå en traumatisk upplevelse.

I dag åkte vi till Langkawi som ligger i Malaysia. Thailand har ändrat sina regler för visum så man får bara stanna i landet i en månad om man ankommer med flyg. I Malaysia ska vi vara i drygt två veckor innan vi flyger till Bangkok för att inleda den sista månaden på resan som troligtvis kommer spenderas på öarna Ko Samet och Ko Chang (där vi även ska möta upp Camillas syster Malin).

Vi är så trötta på att resa från punkt A till punkt B, så vi hoppas verkligen att vi kommer att trivas på Langkawi. Det är verkligen en sak vi saknar från Sverige; strukturen och informationen. Man får i princip ALDRIG vad man betalar för här, resan tar alltid längre tid och det tillkommer alltid massa saker man måste betala för. Såhär har det varit till och från under resans gång, framförallt i Centralamerika, men då brydde man sig inte så mycket. Det var början av resan och allt med kulturen var nytt och spännande. Vi är allt mer svenska än vad vi trodde att vi var.

Ha det så fint! Själva så vi nu gett oss på det tunga artilleriet då vi har börjat använda sololja! Nu jädrar ska det bli fart på brännan. Ni kanske tycker att det är onödigt men tyvärr blir man ju blind för hur brun man är.

När man är på äventyr och reser så finns det vissa praktiska saker som ibland kan kännas ovärderliga. En sådan sak är exempelvis att ens flyg har en bra flygtid. Så var det när vi flög till Thailand. Vi landade klockan 15 och slapp därmed att få upp inottan samt den värsta värmen.

På flygplatsen tog vi en shuttle till en stad som heter Ao Nang som ligger i provinsen Krabi. Efter en stunds letade lyckades vi hitta ett boende för 44 kr per natt vilket kändes riktig gött. Vi hann inte göra så mycket mer än att äta innan vi hade en mycket rolig aktivitet framför oss; en fotbollsmatchen. United mötte Wolfs så vi gick till den irländsks puben som ligger nära vårt hotell.

Vi blev inte långvariga i Ao Nang då vi dagen efter tog en long tail-boat till halvön Railey. Det är ett ganska coolt ställe då man bara kan komma dit med båt för att området är helt omringat av enorma berg. Därmed är det mycket poppis med bergsklättring här. Det är dock inget som vi har planer att testa.

Vi har varit här i fem dagar nu och de kan beskrivas såhär; frukost, sol på stranden, lunch på stranden, sol på stranden, häng vid poolen, dusch, middag, biljard-spelande och öl. Sedan börjar det om igen följande dag. Vi känner att det där med variation är något som vi tar tag i i framtiden. Att vi byter ställe och kör samma rutiner kanske? Skämtosido, nu ska vi ha semester!

Vi stannar här i en dag till innan vi åker tillbaka till Ao Nang. Andreas kompis Hampus från Karlstad och hans tjej Clara kommer dit på söndag så det blir att umgås lite med dem innan vi reser vidare söderut. Vi kommer resa ner mot gränsen till Malaysia eftersom vi måste lämna Thailand om tre veckor på grund av visumet. Vi tänkte då tillbringa två-tre veckor i Malaysia och sedan åka tillbaka till Thailand för en sista månad innan vi flyger hem till Svea land och landar den 29 maj.

I dag har dagen kommit som vi båda så länge har väntat på; i dag ska vi åka till Thailand! Nu blir det sol, bad och öl resten av vår resa! Vi börjat vår vistelse i Thailand i Krabi. I går kollade vi väderleksrapporten för området och det ska vara sol och 28 grader den kommande veckan. Vi känner oss helt tillfreds med det.

Vår tid i Singapore blev mycket roligare än vad vi hade förväntat oss faktiskt. Vi är båda ganska trötta på att vara i storstäder så mestadels var det av den anledningen. Singapore visade sig dock ha mer att erbjuda än vad vi först hade trott! Tyvärr så hamnade vi på ett hostel som låg i helt fel del av staden. Fördelen med det är i och för sig att vi har sparat mycket pengar på det och därmed kunnat göra fler saker! Sedan var det så enkelt att ta sig överallt med Sky trainet.

Första dagen så gjorde vi som sagt inte så mycket mer än att återhämta oss efter flygresan från Indonesien. Andra dagen så fanns det dock fler aktiviteter på schemat!

Morgonen började med att vi besökte Little India som är enkel av Singapore som ser ut som Indien typ. Efter det så shoppade i Mutafa Center som är den största affär vi sett någonsin. Fen har öppet dygnet runt, bestod av sju våningar och där kunde man köpa allt! Lite lätt Matts efter vår shopping av elektronik och parfymer begav vi oss till Singapores museum vilket visade sig vara en besvikelse. Nästan alla utställningar var stängda av okänd anledning. Det gick dock ingen nöd på oss, vi drack öl vid hamnen istället och njöt av utsikten över staden.

Tredje dagen åkte vi till IKEA vilket var riktigt roligt! Vi åt köttbullsr med potatis och tittade på möbler och dylikt efteråt. Sedan köpte vi med oss godis och påskmust som färskost till vårt fortsatta äventyr. Vi åkte till Orchird Road som fick oss båda att nästan börja gråta. Det fanns så mycket shopping och så lite utrymme i ryggsäcken och alldeles för lite pengar. Camilla köpte en tröja på H&M så vi var kanske inte så exotiska. Som avslutning på kvällen så gjorde vi en favorit i repris, vi drack öl vid hamnen.

Sida dagen i Singapore åkte vi till den konstgjorda ön Sentosa som inte kan beskrivas på ett annat sätt än en enorm nöjespark! Det fanns allt från Universial Studios, byggda enorma stränder till diverse nöjesattraktioner. Det var dock alldeles för varmt för att utforska den enorma ön så vi begav oss vidare efter några timmar till China Town. Andreas shoppade ett nytt skal till Iphonen och Camilla köpte en turkos pimpad sminkväska. I vanlig ordning åkte vi till Marina Bay för att avsluta kvällen. Vi drack dock inte öl utan nöjde oss med en middag!

Det var Singapore det. Nu har vi en helt underbar månad i Thailand framför oss. Fram med solkrämen för här ska det stekas!

Till Camillas och Saras stora förskräckelse bestämde vi oss tillslut att bege oss med båt öster ut mot Flores. En fyra dagars lång resa längs den indonesiska kusten. Mattias och Andreas var dock glada att äventyret skulle bli av.

Första dagen blev vi under förmiddagen upphämtade på hotellet i Senggegi och åkte minibuss en dryg halvtimme till Lomboks huvudstad Mataram. Där var det tänkt att vi bara skulle ha lunchpaus innan vi skulle vidare mot den östra kusten där båten väntade. Efter ett par timmar av väntan fick vi beskedet att resan skulle bli framflyttad till dagen efter på grund av dåligt väder. De ordnade med gratis boende vilket vi tyckte va schysst (även om det inte direkt var av högsta klass).

Staden Mataram var inte heller så speciellt inbjudande. Vi tog oss iallafall till ett stort köpcentrum där vi strosade runt under eftermiddagen och käkade på donken. På kvällen ville vi killar se på Liverpool - Arsenal vilket slutade med en av de mest lokala upplevelse under hela vår resa. Vi hittade två indoneskillar som satt i ett skjul (alltså, deras hus) med massa hönor utanför och tittade på matchen och vi blev snabbt inbjudna. Tjejerna åt mentos och hade tjejsnack på hotellet.

Dagen efter var det dags för ett nytt försök att ta oss till båten. En timme efter utsatt tid var vi äntligen på väg och efter två timmars galen körning var vi på båten. Vi var snabbt på däck för att välja bra sovplatser vilket vi fick. Med oss i vårt ressällskap hade vi fyra holländare, en tysk, och två gamla gubbar från Polen som knappt kunde ett ord engelska men som reste jorden runt i 1,5 år. Efter båten var pålastad var vi äntligen på väg ut till havs, "bara" ett knappt dygn försent.

Vårt första stopp var vid ön Karamat där vi också åt middag och spenderade natten. Svamptysken tog en simtur till ön och var borta i nästan en timma. Redan kl 2 på natten sattes motorerna igång igen för avfärd. Det var inte jättelätt att sova men vid 9-tiden var det iallafall dags för bananpankaka till frukost. Indonesgrabbarna på båten fiskade även upp lite fisk som vi sedan fick till lunch och middag.

Några timmar senare var vi vid ön Moyo där vi alla utom Camilla och en holländare vandrade genom djungeln till ett fint vattenfall. Det var spöregn men det gjorde det hela nästan ännu coolare. Efter ytterliggare några timmars båtresa stannade vi till vid en ö som bestod av en stor saltsjö som var jättevarm. Ön var en gammal vulkan så sjön låg som en krater med berg runt om. Killarna tog med sig en av polackerna upp på toppen där utsikten var riktigt fin. Resten av kvällen spenderade tjejerna uppe på deck medan killarna satt i fören och njöt av lugnet och fullmånen med varsin bärs i handen.

Morgonen efter när Andreas skulle upp och kissa såg han att solen var på väg upp bortom horisonten. Han satte sig i fören och tittade på det fina landskapet runtomkring och fick också se två delfiner simma förbi. Mycket vackert!
Vid elvatiden var vi framme vid nästa stopp, en ö där Andreas och Mattias själva vandrade upp för ett berg som hade en magisk vy. Camilla vågade för första gången sig i havet och snorklade lite. Solen sken och det var väldigt varmt men när vi sedan närmade oss nästa ställe kom regnet in igen. Vi stod alla ute i regnet och "duschade". Något som Camilla uppskattade mest av alla. Samtidigt flög två jättestora rockor upp i luften inte alls långt ifrån båten, whoho! Senare på eftermiddagen blev det ytterliggare lite snorkling och vi såg bland annat en lång havsorm.

Nästa dag var det dags för att titta till komodovaranerna. Vi hajkade runt på ön i cirka två timmar och i början såg vi typ tio stycken. Dem är verkligen gigantiska ödlor. Vi såg även massa apor men tyvärr gömde sig bufflarna.

På eftermiddagen anlände vi äntligen
till ön Flores och den västra hamnstaden Labuan Bajo. Vi tog in på ett hotell med AC och spenderade resten av dagen med pizza och internet.

Om båtresan har vi lite skilda uppfattningar. Camilla tyckte mest allting var äckligt och jobbigt. Det fanns ingen dusch på båten men och andra sidan hade vi ju hela havet nära oss men det är ju "äckligt". Toaletten bestod av ett hål rakt ner i havet. Andreas såg det hela mer som ett stort äventyr. Naturen vi åkte igenom var helt fantastiskt vacker på sina håll och undervattenlivet gick inte heller direkt att klaga på.

Nu befinner vi oss i ö-riket Indonesien som består av hela 13600 öar. Vi har tillbringat den senaste dagarna på två utav dem. De första två nätterna var vi på Kuta Beach på ön Bali. Det första vi märkte när vi steg av planet, sent på kvällen ska tilläggas, var den extrema värmen. Det är så JÄKLA varmt här! Vi svettas ständigt på grund av den höga värmen, att det knappt blåser och eftersom havet knappt är svalkande, men vi klagar inte. Eller? Det är riktigt varm här alltså.

Vår heldag i Kuta spenderade vi med att försöka ligga på stranden och få lite sol och bad. Efter två timmar och kanske sju dopp i havet så gav vi upp och gick till vårt rum med AC. Vi tog också ett dopp i hotellets pool men vattnet var även där varmt. Mot kvällen så gjorde vi ett tappert försök till lite shopping och vi köpte oss nya Ray Ban (det är ett märke på solglasögon) som är en av de varorna som vi konsumerar mest samt solkräm. Andreas köpte en minigitarr också med Bruce Springsteens skiva "Born to run" som han är mycket stolt över!

Andra dagen här i Indonesien gick vi upp tidigt på morgonen för att åka buss och speed boat till en av de tre Gili-öarna; nämligen Gili Trawangan. Vi gick runt och letade boende en stor del av dagen och fastnade tillslut för ett så kallat "Homestay" vilket betyder att man har ett rum hemma hos lokalbefolkningen. Det var kul eftersom det var lite annorlunda! På morgonen serverade frugan i huset omelett och te.

Första kvällen på Gili-ön åt vi på en slags marknadsrestaurang där vi delade på en hel Barracuda. Det var coolt att äta tillsammans med lokalbefolkningen. Dagen efter bytte vi boende till en bungalow bara sekunder från den bästa delen av stranden. Dagen spenderade vi med att snorkla några gånger; vi såg sammanlagt sex sköldpaddor, där en av den var ordentligt stor! Vi såg dem bara några meter ut i havet, precis där revet börjat, så snorklingen här är så bra så vi har hört att den är. Det är riktigt strömt mellan Gili Trawangan och grannön Gili Meno samt Lomkok så vi behövde knappt simma. Det var bara att gå till norra delen av ön och sedan flyta! Och ja, vi är försiktiga. Det är turister som har drunknat efter att ha försökt simma till de grannliggande öarna på grund av att det är så strömt, men vi är inte så dumma. Vi håller oss till där revet börjat och simmar aldrig dit det är riktigt djupt.

Vi har det jättebra här i Indonesien; vi äter gott och dricker öl. Andreas äter massa Oreo-kex. Hela den här ön är som ett paradis, ett riktigt varmt sådant. Första dagen på Bali tyckte vi att värmen var jobbig men nu hår det bättre när vi har vant oss lite. Ta hand om er!

Två veckor är spenderade i denna underbara stad. Vi gillade verkligen Sydney från första stund och det känns faktiskt lite ledsamt att lämna staden bakom oss. Detta beror nog mycket på att vi har så många vänner här och att vi har inte haft tråkigt en sekund.

De första dagarna visade syster Malin runt oss i Coogee och Downtown. Det blev givetvis några givna besök till Operahuset och en titt på Harbour Bridge. Andreas passade även på att medverka i en streetshow där han fick hjälpa killen med sin muskelstyrka!

Coogee har en riktigt fin strand och eftersom Malins lägenhet ligger knappt två minuter från stranden så tillbringades det många timmar där. Efter Nya Zeeland så kände vi att en solbränna var på sin plats och vi är nu riktig ät bruna. Glassbaren där Malin jobbar, Gelatissimo, ligger en minut från stranden så där gick vi förbi ibland och provsmakade världens godaste glass!

I Sydney så passade vi också på att träffa det engelska paret Charlotte och Daniel Lipman som vi umgicks med i Brasilien och Argentina. Dem har precis flyttat in i en fin lägenhet där vi spenderade några kvällar med god mat på bordet. Vi åkte också en sväng till IKEA där de köpte saker till sin lägenhet medan vi frossade i svenska köttbullar och choklad.

Daniels bror Paul med flickvän bor också i Sydney och de tog en dag med oss till "Outdoor Bowling", vilket är en blandning av vanlig bowling, boule och curling. Stället var jättefint beläget precis vid havet men var lite väl dyrt, snobbigt och extremt konservativt. Andreas fick bland annat inte ha linne på sig trots att det var 30 grader varmt, och ändå spelade vi utomhus. En av dagarna gick vi också på en årlig filmfestival där vi, plus 60 000 andra människor, hade det trevligt fram tills regnet och ett åskoväder kom. Även en del kändisar var närvarande och vi såg bland annat Nicole Kidman, Kate Blanchett och Geoffrey Rush!

Några andra som vi också har träffat är vänersborgarna Lisa och Hanna som vi hängde med i San Juan del Sur, Nicaragua, kanadicken Paul som Andreas reste med i Thailand för fyra år sedan samt Staffan som Andreas spelade hockey med i Turkiet. Vi firade Camillas 25-års dag tillsammans med gänget med en BBQ-kväll på Coogee Beach och sedan partaj på Beer Garden.

På Camillas födelsedag tog Andreas med sin älskling till Taronga Zoo, vilket är en jättestor djurpark 15 minuters båtfärd från Downtown. Vi var där från öppning till stängning och såg alla möjliga roliga djur. Lejon, tigrar, gorillor, kängurus, gondorer, jättesköldpaddor, koalabjörnar, komodovaran och ormar. Det är bara några att nämna. Vi såg också en show med riktigt stora sälar vilket var kul! Men det bästa av allt var nästan utsikten från zoot, då du har översikt över hela Sydney.

Sista dagen tog vi den mycket vackra strandpromenaden från Coogee Beach till den kända Bondi Beach. Det är ett promenadstråk som slingrar sig utefter havet bland klippor och stränder och är absolut värt sin dryga timmes walk.

Det var faktiskt med sorg i hjärtat som vi lämnade Sydney. Även om ingen av oss varit där innan så kändes det som hemma. Det var jättekul att träffa Malin igen och alla andra som också var här samtidigt som oss. Vi hade liksom en vardag och ett "liv" där från dag ett. Sydney är även en jättefin stad med så fina omkringliggande stränder, det är verkligen en stad som har allt! Vi liknar den med Rio de Janeiro som har sin Copacabana och Ipanema. Vi har all förståelse för alla svenskar som åker dit och stannar längre än vad de hade planerat.

Resan till flygplatsen gick bra men väl där så var det nära att vi inte fick checka in! Ska man resa in till Indonesien måste man tydligen ha en biljett ut ur landet. Vi har ju det eftersom vi har ett flyg bokat till Singapore om tre veckor men den biljetten hade vi inte utskriven. När vi skulle logga in på Andreas mail för att ta kort och visa så visade det sig att hans konto hade blivit spärrat för att det hade blivit hackat. Efter en timmes slit och, bokstavligt talat, i sista minuten kunde vi logga in på mailen och visa vår biljett. Vi var så irriterade! Men, vi hann med planet och är nu i Kuta Beach på Bali!

Här är Internet mycket billigare så nu ska vi se till att bloggen uppdateras lika ofta som tidigare! Hoppas att ni har det bra där hemma, vi har det som vanligt hur bra som helst!

Nu har vi haft två roliga dagar i Dunedin som är en stad på östkusten här i Nya Zeeland. Det är en mycket känd studentstad, ungefär som Lund hemma i Sverige, och det är också känt för sitt ölbryggeri som förser hela landet med öl!

Vi besökte det 130år gamla bryggeriet, Speights Brewery, och fick oss en rundtur som avslutades med en stund i den fria baren! Dagen efter gick vi på bio och såg "The girl with the dragon tattoo". Båda tyckte tyvärr att filmen var lite av en besvikelse då böckerna och den svenska filmen är mycket bättre! Det var många svenska skådespelare med vilket var kul men det gjorde egentligen bara filmen rörig.

Efter Dunedin åkte vi till en liten by mitt i skogen, Lake Tekapo, som var betydligt lugnare. Här fanns det knappt ett centrum så vi tillbringade vår tid där med att vandra i de vackra bergen och laga god middag tillsammans med två tjejer från Jönköping som vi träffat under resan. Vi hade en natt där som på ett sätt blev ett avsked från Nya Zeelands sjukt fina natur då vi dagen efter åkte till Christchurch.

Det var en jordbävning i Christchurch för ett år sedan och en i julas så ett stort område mitt i staden, "Red zone", var avspärrat då alla hus där hade en hög risk för att rasa. Många riktigt vackra byggnader var övergivna med stora sprickor i väggarna och vissa hus saknade helt sina väggar vilket gjorde det möjligt att se i vilken panik människor hade lämnat byggnaderna; inredningen och sakerna var helt orörda. Det såg ut som att rummen var helt vanliga bortsett från att det saknades väggar. Det fanns också tomter med ruiner och vägar som var avstängda. Vi spenderade vår dag i Christchurch med att gå till stadens casino där det fanns en stor sportbar som visade Superbowl. Efter den sjukt spännande finalen lagade vi mat och tog det chill på vårt hostel.

Nu när våra tre veckor här i Nya Zeeland är över så kan vi inte säga annat än att vi är nöjda med vår tid här. Vi känner båda två att vi har sett och upplevt det vi ville av landets natur och vi har träffat många roliga människor på vägen! Nu bär vi av till Sydney där vi ska träffa Camillas syster Malin. Vi kommer att bo hos henne i Coogee och det ska bli så skönt att få vara på samma ställe i två veckor!

I fredags började vi vår Nya Zeeland roadtrip där första stoppet blev Hobbit-land. Där spelades delar av Sagan om ringen och Hobbitfilmen in. Där åt vi lunch och njöt av de fantastiska vyerna innan vi åkte vidare till vår slutdestination för dagen, Rotorua.

Rotorua var ett coolt ställe som har många bubblande geijsrar. De såg ut som stora pölar fyllda med gyttja och de luktade fruktansvärt illa! Vissa pölar kokade regelbundet och hade ofta små utbrott medan andra var mer stillsamma av sig. Vi gick också till Rotoruas stadsträdgård där man kunde bada fötterna i en pool som var naturligt uppvärmd av jorden. Det var hur coolt som helst att gå runt i en vanlig park där det bubblade och skedde små explositioner bakom buskarna! Överallt fanns varningsskyltar om att man inte fick gå överallt vilket gjorde parken ännu coolare!

Dagen efter åkte vi inte buss lika länge då vår nya destination, Taupo, låg ganska nära. I Taupo så finns Nya Zeelands största sjö som är större än Singapore. Där badade vi och hade tänkt spela golf efteråt. Lyckligtvis dubbelkollade vi med hostlet angående avståndet till golfbanan. Vi frågade en man på stranden och enligt honom var det bara tio till 15 minuter och jättelätt att gå dit. Senare så visade det sig vara 50 till 60 minuter, om man gick fort. Vi skippade golfen och lagade extra extra god mat istället, kyckling med grön curry!

Söndagen bjöd på en tidig morgon då vi skulle tillbringa många timmar i bussen på väg till en av Nya Zeelands nationalparker. Resan gick dock fort då vi mestadels var sysselsatta med att ta kort på den sjukt vackra naturen, vara DJ:s på bussen och prata med Kate som är vår guide och chaufför. Nu tänker kanske ni att det är något som man inte borde göra, prata med en person som kör en stor buss på serpentinvägar, men det går alldeles utmärkt. Att hon heter Kate och har simultankapacitet har ju bara en gemensam nämnare ;) Väl i nationalparken hoppade Andreas ner för ett vattenfall och ner i en fors där Camilla, den mer vettiga personen i förhållandet, tog kort och inte hoppade i. På kvällen var det BBQ-buffé där de flesta i bussen deltog. Kvällen blev dock inte allt för sen då vi skulle upp tidigt dagen efter.

7.45 rullade bussen vidare men vår chaufför Kate i spetsen. Efter några stopp på vägen var vi vid eftermiddagen framme i Nya Zeelands huvudstad Wellington. Kate guidade runt oss med bussen innan vi blev avsläppta vid hostlet. På kvällen blev det lite fest med folket från bussen och vi var alla utklädda på ett eller annat sätt. En mycket rolig kväll.
,br/>

Hej svejs! Nu är vi i Auckland, Nya Zeeland men först en sammanfattning av USA.

Las Vegas var som vi förväntade oss. Casinon och neonskyltar överallt. Men trots det blev vi lite överraskade hur stort det egentligen är. Första dagen gick vi och åt lunchbuffé, och vad mat vi åt. Det fanns det mesta ni kan tänka er och vi smockade i oss som om vi inte hade sett mat på flera dagar. När magen höll på att spricka upptäckte vi efterrätterna och tryckte givetvis i oss lite till. På kvällen gick vi längs med "the Strip", som gatan kallas där alla de största casinohotellen ligger. Några av dem hade utomhus-shower. På Treasure Island var det sjörövarfight mellan två skepp vilket var riktigt coolt. Lite längre bort var det vulkanutbrott på The Mirage vilket också var en höjdare. Slutligen tittade vi på de fina strålarna utanför Bellagio. Som ni ser på bilden är det jättemånga fontänstrålar och det fräckamed det är att de samspelar med musiken som spelas till.

Dag två spenderade vi på Las Vegas Premium Outlet vilket är ett stort köpcentrum med alla möjliga märkesbutiker. Vi köpte oss var sitt par skor och varsin tröja. Sedan var vi givetsvis superhungriga och vad passar då inte bättre än en stek & räkbuffe. Denna gången var maten ännu goare och vi fyllde våra tallrikar med massa gott. Andreas åt bland annat tre stekar och typ 30 räkor som var lagade i en go stuvning. Casinot där vi åt bryggde också sitt eget öl vilket vi provade med goda miner.På kvällen var det tänkt att vi skulle ut med folk från vårt hostel men vi var hemma så sent och var trötta efter den hårde shopping och buffédagen så det blev istället till Andreas stora förtjusning FIFA-spelande.

Sista dagen i syndernas stad gjorde vi inte speciellt mycket utan käkade phad thai till lunch och spelade ännu mera FIFA under eftermiddagen. På kvällen gick vi dock in till downtown där dem på Freemont street har världens största tv-skärm. Hela gatan är täckt av tak vilket förvandlas till en tv-skärm på kvällen som var mycket fränt. På ett av casinohotellen där har ett poolområde där dem också har ett jätteakvarium med bland annat fem olika hajsorter och andra stora fiskar. De absolut fräckaste med det är att dem har en rutchkana som går igenom akvariet. Efter lite spelande på maskiner var det dags att gå hem och krypa till kojs då flyget tillbaka till LA lyfte redan vi kvart i sju på morgonen. Eftersom vi flög tillbaka till LA så tidigt så hade vi ju en hel dag att spendera där så vi tog bussen in till downtown för en stadsvandring vilket inte var något speciellt så efter några timmars vandring åkte vi istället tillbaka till Venice och kollade på slutspelet i NFL.

På söndagen tog vi oss till det området som denna staden är mest känd för, nämligen Hollywood. Vi gick runt lite på Hollywood boulevard innan vi hakade på en guidad tur till Hollywood Hills, Beverly Hills och Bel Air. Vi fick se alla möjliga stjärnors hem (palats) och även utsidan av Playboy Mansion där vi hade turen att se en mager bunny med sillisar.

I måndags var det ju återigen dags att flyga men innan vi begav oss till LAX shoppade Camilla en snygg klänning och vi tog oss också en promenad till Marina del Rey. På kvällen checkade vi in till den 13 timmar långa flygresan mot Auckland. På grund av att vi på vägen korsade tidslinjerna där det är olika dagar missade vi en hel dag då vi reste måndag kväll och landade onsdag morgon. Här i Auckland mötte vi igår upp med David som vi träffade på Utila när vi dök. Vi hade först tänkt att hyra bil ihop men det slutade med att vi köpte busskort för hela Nya Zeeland så imorgon ska vi bege oss söderut för tre veckors resande i genom Nya Zeelands vackra natur.

Idag har vi vandrat runt i Auckland som vi både tycker är en mycket fin stad och mysig stad. Det känns verkligen inte som en stad med 1.3 miljoner invånare. Vår höjdpunkt med dagen var chillouten i Albert Park där vi låg och slappade i solen. En annan kul grej var att vi träffade två basebolls-proffs från USA då de skrev autografer i en affär samtidigt som vi var där. På kvällen badade vi bastu och bubbelpool som finns på hostelets takterass.